Boka en kostnadsfri prova-på

Här på Activage släpper jag alla måsten

När Rakhsha och hennes man flyttade från Uppsala till Stockholm för att hjälpa deras dotter, som nyligen skilt sig och hade tre små barn, blev det en stor omställning. Hon lämnade sitt jobb, sina vänner och hela sin vardag bakom sig.

– Jag kände mig ensam och lite vilsen, berättar hon.

Men en dag gick hon och hennes man förbi Activage Södermalm. Han föreslog att hon skulle testa, och det gjorde hon.

– Jag fastnade direkt! Träningen blev min räddning, både fysiskt och socialt. Nu tränar jag nästan varje dag, ofta två pass i rad. Det är här jag släpper allt annat i livet, alla måsten. Det är min tid.

Från tidningstecknare till gymillustratör

Rakhsha har alltid tecknat. Hon arbetade som illustratör på en tidning i Iran innan hon flydde till Sverige 1986. Här startade hon eget företag och har gett ut flera böcker med sina teckningar och berättelser.

När hon började träna på Activage inspirerades hon av allt hon såg och hörde.

– Jag hör så mycket roligt under träningen. Det blir små scener som jag ritar ner. Jag kallar dem för “AA-möten” – det har en rolig dubbel betydelse!

Hennes teckningar pryder nu väggarna på Activage Södermalm och får både medlemmar och tränare att skratta.

– Många frågar när de kan köpa en bok med mina bilder. Jag har ju gett ut böcker tidigare, så kanske blir det en Activage-bok framöver!

För Rakhsha har Activage blivit mer än bara träning – det är en plats för skratt, gemenskap och kreativitet.

“Träningen gjorde skillnad när jag blev sjuk”

Marianne, 74 år, har tränat på Activage sedan 2016. När hon drabbades av cancer och behövde en stor operation blev det tydligt hur mycket träningen gjort för henne – återhämtningen gick snabbare än väntat.

Mariannes historia »

”Här kan vi träna tills vi blir gamla”

Eva och Åke Örtqvist, 71 och 72 år, hade inte varit på gym på länge när de hittade till Activage. Nu är cirkelträningen en självklar del av vardagen, och resultaten märks – de är starkare, har bättre kondition och trivs med gemenskapen.

Eva & Åkes historia »